|
|
|
Lista Arkivet |<< Inlägg 30 - 39 av 118 >>
Invigning! (2008-01-23) Idag var det invigning i nya fållan!! Kalle, Thommy o jag jobbade färdigt i måndags o den blev kanonfin. Nu ska det bara sättas upp en strömtråd runt så att inte hästarna skrubbar ner stolparna... Alla tre hundarna fick träna vallning idag o det var sannerligen ingen som misstyckte :o). Ogin fick börja... o han var så duktig! (se Ogin 2) Kunde både balansera o gå fint mot djuren när han kom upp i balans. Jag har inte tränat ligg så mycket, men när han kände att han hade kontroll på djuren var det lätt att lägga honom. Han hade inte heller några problem att gå in mellan staketet o djuren. Han känns fin o jag är väldigt motiverad att träna vidare. Men jag ska väl egentligen ta det lite lugnt med vallträningen, han är ju bara sju månader... Blir jobbigt att stå emot! :oP Elvis gick också fint, vi tränade bara på med grundträning o lydnad o att han skulle hålla positionen när jag bad honom att gå mot djuren efter en flankering. Det känns jättebra att ha den lilla hagen nu när jag sätter igång efter återhämtningsperioden. Det blir lugnt både fysiskt o träningsmässigt. Passar mig bra eftersom jag är lite av ett kontrollfreak... ;o) Lotus fick också träna o enligt honom själv var det honom det gick bäst för, som vanligt!
Efter vallningen gick vi in, Åsa kom o vi tog en värmande kopp kaffe. Med den laddade vi upp för en regning promenad till agilitybanan. Det skulle tränas hade vi bestämt! Tyvärr var det lite halt, men vi fick till lite träning i alla fall. Eije såg jättefin ut o han ska ju snart göra sin debut :o) spännande! Elvis o jag tränade vidare på väldigt korta startsekvenser o han var med på varenda liten signal, skön känsla! Efter ett tag var vi som dränkta katter o beslöt oss för att traska hemåt igen. Sunny som var med roade sig med att leta sorkar under tiden som vi tränade. När det var dags att gå hem kom hon glatt lufsande o hennes goldenfärg var utbytt till brunbjörnsfärg! ;o) (synd att jag inte hade kameran med...) Men hon tog ett dopp i sjön (trots is på ytan) på vägen hem o liknade i stort sett en golden retriver igen.
Jag har fått rapporter från lille Axl nästan varje dag o de verkar trivas väldigt bra med varandra. Han fortsätter med sina små roliga påhitt o finurliga grejer! Haha! Det är så roligt att följa deras blogg.
Jag har tagit en massa porträttbilder, se Ogin 3
Här hemma blir det datorarbete, valpkurs o på fredag bär det av till Uddevalla för årets första helgkurs! Ha det fint! Fågelskådning o månskenspromenad (2008-01-20) Vilken härlig dag vi har haft, stormen till trots! Först blev det en heldag med mycket lyckad fågelskådning. En kompis var i Halland för att skåda rariteter o då passade jag o hundarna på att hänga med. Vi började turen med att få bensinstopp... Men inget ont som inte har något gott med sig... ;o) Jag (mkt stolt) upptäckte en blå kärrhök under tiden vi väntade på hjälp. När vi hade fått bensin i tanken bar det av mot Varberg o vid första stoppet blev det kryss för vitvingad trut. En art som hör hemma på Grönland o alltså hade kommit lite fel. Efter det åkte vi något söderut, till Apelviken, där vi såg en Mongolpiplärka. Som namnet antyder var även den något felnavigerad. Det tog ett tag att hitta den, men när vi väl fick in den i kikaren kunde vi följa den länge. När vi var nöjda med mongolpiplärkan fortsatte vi söderut till Björkäng för att spana in en bergstaigasångare, även den en riktig raritet som hör hemma i centralasiens bergsskogar. Den lilla fågeln var sannerligen svår att få syn på... Jag tog en tur med hundarna längs med havet medan de mer inbitna skådarna träget spanade på. Efter en underbar runda i solen gick jag tillbaka o anslöt mig till spanarna. Det kändes som att leta efter en nål i en höstack... men när vi nästan tänkte ge upp fick vi äntligen syn på den, skam den som ger sig! När sångaren var funnen o vi hade spanat in alla kännetecken åkte vi till Steninge för att se en större piplärka. Den hittade vi utan större problem o lagom till solen gick ner bakom horisonten åkte vi hemåt igen. På vägen såg vi även flera tornfalkar :o). Sammantaget blev det tre nya kryss för mig under dagen. Det var inte vilka kryss som helst heller, utan tre rariteter!
När jag kom hem bjöd grannarna in mig på lite kvällsfika o sedan övertalade jag Anita att gå med på en kvällsrunda i månskenet. Hon är ju aldrig omöjlig, så vid 23-tiden laddade vi upp med blinkhalsband o reflexvästar o gav oss ut på en runda, underbart! Så härligt med så'na underbara grannar! :o)
Nu till veckan... I onsdags kom Marie o hennes mamma för att hämta Axl. Jag var uppe i varv dagarna innan o kunde inte tänka på något annat... :o/ Men när hon kom blev Axl helt överlycklig o under hela tiden de var här var han med Marie. Han försökte leka o kopplade sedan av med huvudet på hennes fötter... så sött... :o) Jag blev väldigt glad över att det fungerade så bra! Jag har pratat med henne på telefon också o han verkade känna igen sig o trivas direkt när de kom hem! Marie har numera en blogg, kanonkul! Då kan jag följa den uppfinningsrika lilla krabaten där... ;o) Det är nästan tråkigt lugnt här sedan Axl åkte. Alla de andra bara ligger o sover här hemma... Jag kommer nog att sakna hans påhittighet men jag är förstås glad för att det fungerar så bra med Marie.
I torsdags var jag o tränade lite agility på banan. Tänkte äntligen sätta igång så smått, skoj! Ogin fick faktiskt följa med han också, det är väl dags att utöka hans promenader något. Jag tränade lite grundträning med Elvis. Jag kände mig själv väldigt ringrostig o det är nog en bra idé att börja med att jobba upp samarbetet ordentligt först. Lotus fick köra en bana, uppdelad i kombinationer o han tyckte att det var störtkul som vanligt. Ogin fick först träna på svängar på ett hinder med bommen på marken. Innan vårt träningsuppehåll provade jag bakombyten någon enstaka gång på hinder. Då tyckte han att det var lite klurigt. Nu hade nog kunskapen fått smälta in o han klarade riktigt svåra bakombyten i olika vinklar, skoj! Sedan tränade jag också lite drag på tunnel o bakombyte på tunnel. Jag introducerade oxå däcket o jag lät honom jobba operant där. Han kom på reglerna ganska snabbt o han tyckte att däcket var kanonkul :o) Mellan de små tränigspassen fick han oxå träna på att sitta bunden vid sidan när de andra tränade. Han klarade det bra o man bortser från lite pip...
Nu är det nog dags för sängen om vi ska hinna sova några timmar. Imorgon (idag...) tänkte jag sätta upp fårstängsel o bygga en fålla i hagen så att jag kan fortsätta med vallningen med Ogin. Hoppas att det inte ösregnar!
Jag avslutar med ett citat, som jag tyckte var så härligt, från boken jag fick av mamma i julklapp:
Långt däruppe i himlen finns mina högsta drömmar Det kan hända att jag inte kan förverkliga dem, men jag kan se upp o se deras skönhet, tro på dem o försöka följa dem. Louisa May Alcott (1832-1888)
God natt! Hemma-helg! (2008-01-13) Denna helgen har varit riktigt skön efter allt farande o flängande runt jul o nyår, vi har bara varit hemma! Jag har fått en massa pappersarbete gjort o så har vi hunnit träna o gå härliga promenader :o). Dagens bild har jag tagit när Ogin gör sin nya konst, "Var är Ogin". Men jag tycker mer att han liknar en kanin... ;o) Se fler bilder från dagens träning o vår Borås-vistelse i Ogin 2.
I torsdags åkte vi upp till Borås igen. Felix fyllde 8 år, så det vankades kalas! På vägen upp lunchade jag med kusin Lotta i Kinna, mysigt! Vi stannade sedan i Borås till fredagen för att pappa skulle hjälpa mig med boksluts-grejer... :o/ På lunchpromenaden tog jag med mig alla mina hundar, Frances, Olivia o pappas Olga... det blir sju stycken... o Olga var dessutom i höglöp... Haha, vilken spännande promenad det blev, folk måste ju tro att man är tokig! ;o) På kvällen innan vi åkte hem, hann jag precis runt elljusspåret innan lamporna slocknade, timing!
I helgen har jag som sagt bara varit hemma o jobbat o haft det skönt! Det är ju tjugondag Knut idag, så vi har haft julpyntsplundring här. Lika mysigt som det är att plocka fram alla tomtar o pynt, lika skönt är det att få bort det. Nu vill jag att det ska bli vår!
Jag har tränat lite tricks med Ogin o han är hur rolig som helst att träna, lättlärd, energisk o positiv. Jag har från början tränat att han ska ha en av-o-på-knapp vad det gäller "träningsstress" o det har han verkligen, jätteskönt! Från 100% kan han gå ner till 0 på en sekund o tvärt om. Det tycker jag är värdefullt för att kunna lägga energin på rätt saker o för att kunna hantera stressen. Samtidigt som han är rolig att träna är han också världens gosegris o det är minst lika uppskattat! ;o) Se bilder från träningen i Ogin 2.
Idag har jag också tränat vallning med Elvis, han tyckte att det var på tiden! ;o) Jag har köpt fårnät o ska bygga en träningsfålla i den stora hagen. Framförallt är det ju för Ogins grundträning men jag tror också att det kan vara bra för Elvis eftersom vi inte har tränat på så länge pga av hans tidigare skada.
Åsa ringde idag o övertalade mig att anmäla Lotus till en lydnadstävling..! Det var nog minst fem år sedan vi tävlade lydnad... hm, men det hade ju varit roligt att ta det sista certet i eliten förstås, vid nära 12 års ålder! haha! Åsa ska debutera med Eije då oxå, DET ska bli spännande! De är så himla duktiga, även i lydnaden, så jag tror att det kommer att gå som tåget :o).
I veckan blir det datorarbete, lite kurser, bokföring o så på onsdag kommer Marie o hämtar Axl. Det känns lite konstigt men ändå väldigt rätt. Jag har tänkt igenom det miljoner gånger nu o jag vet att han kommer få det toppen med Marie o Fen. Marie har beställt tid för bl a höftledsröntgen o nu hoppas vi förstås att det ska gå bra! Tillbaka till verkligheten... (2008-01-09) Nu var vi tillbaka i Slättelynga, skönt att vara hemma. Att vara hemma igen innebär också att jag måste börja ta tag i en massa saker på riktigt. Men jag tycker mest att det är skoj, det är väl bara bokslut o sådant som inte hör till mina favoritsysslor... ;o)
I helgen var det dags för årets tävlingsdebut, My Dog, på mässan i Göteborg. Det blev väl resultatmässigt ingen kanonhelg för vår del, men kul var det ändå!
Jag kom hem från Borås sent på torsdagskvällen. På fredagen skulle tävlingarna börja o det skulle vara uppstigning 04.30. På vägen hem träffade jag Åsa o vi gick en promenad o tränade ett kort pass i snålblåsten. Jag frös som en gnu o när jag satte mig i bilen på väg hem hade jag nästan frossa o så började jag må illa. Hm, jag vägrade att bli sjuk!! När jag kom hem gick jag in till Anita m familj för att få en liten pratstund efter att inte ha setts på så länge. Jag försökte att få i mig lite i magen för att må bättre, men det gick minst sagt trögt... Ganska snart gick jag in, packade i zombietakt o stupade i säng.
På fredagsmorgonen ringer både mamma o Åsa för att väcka mig o jag blev sur för att de ringde 20 min för tidigt... Somnade om o försov mig förstås istället... Vaknade med ett ryck, alldeles för sent o då var det till på köpet strömavbrott så jag fick packa mig iväg i ficklampans sken. Det var sådär effektivt när man har bråttom kan jag säga... ;o)
Väl i Göteborg släpade vi alla sakerna från bilen till... fel ingång. Vakten var inte diskutabel utan det var bara att ta alla grejer o gå hela vägen runt mässan till rätt ingång. Med andan i halsen kom jag till banvandringen medan Åsa fixade med alla grejer. Efter banvandringen när jag skulle konferera med Åsa om någon viktig passage började hon gapskratta. Där stod jag med håret på ända, tröjan bak o fram o med blåbärsoppa runt hela munnen! Haha, vilken start! Jag hade fått blåbärsoppa mot mitt illamående av Åsa på vägen upp o det syntes tydligen... ;o)
Resultaten blev väl inte så lysande även om vi gjorde väldigt många bra lopp. Det första loppet med Elvis kände jag att vi var lite i ofas, men det var ju förståeligt eftersom vi inte har tränat någon agility sedan NM. Resten av loppen med Elvis kändes väldigt bra men tyvärr blev det ganska många stolpe ut, en rivning o en snehoppat långhopp bla. på annars mycket bra lopp. På söndagen kom han tvåa efter norska Cirkus i alla fall. Men då blev det ett missförstånd i starten o vi fick en stor, irriterande o tidskrävande fulsnurr. Det hela avslutades som pricken över i:t med att jag missade mitt sista lopp med Elvis... :o( (Som jag äntligen kände mig riktigt laddad inför!) Jag hade nr 26 med Lotus o tänkte att det säkert skulle gå fort med alla strykningar, men jag fick vänta o vänta... Så då värmde jag upp Elvis lite längre, lite för länge kanske. När vi kom tillbaka hade sista hunden precis kört o funktionärerna var på väg att riva banan... Det är ju så svårt att hålla koll inne på mässan, man varken hör eller ser hur de ligger till på banan o så är det så lång att gå o värma upp. Jaja, det var kanske meningen att han inte skulle köra sista loppet. Sex lopp på matta o hård asfaltsuppvärmning är ganska mycket med tanke på att han inte har kört på länge. På måndagen var han hos fysioterapeuten o fick massage o det verkade som att han hade träningsvärk, så det var kanske lika bra att han stod över sista loppet.
Lotus jobbade på bra, han körde de två officiella loppen båda dagarna. Söndagens hopplopp var riktigt bra men tyvärr så fastnade han rejält i slalomen o i en böjd tunnel. I de två agilityloppen hoppade den lilla apan balansbommen... ;o) Hm, det var ju onödigt tyckte jag. Speciellt i sista loppet för där kändes han för övrigt riktigt stark. Det bästa med Lotus helg var att han, trots det hårda underlaget, inte ens var stel efter vila! Helt otroligt! :o) Men jag använde Back on Track-täckena flitigt under båda dagarna o jag är helt säker på att de har hjälpt. Han brukar ju åtminstonde vara lite stel i höften när han reser sig upp, men inte ens det var han! Då var nog jag bra mycket styvare när jag skulle ställa mig upp... :o/ Jag ska också börja använda Back on Track!
Lilla Ogin tränar vidare på lite vardagshyfs o praktiska kommandon. Han får vara med mig ute när jag sköter djuren o han ska sitta kvar på gården när jag går till hagen med hö o vatten. Han är ju helt ljuvlig att träna, på alla sätt o vis alltså. Det räckte att jag satte tillbaka honom en gång, sedan kunde han det! Jag har också tränat vidare på att kunna gå ordentligt i kopplet. Det går riktigt bra o han är så följsam o lyhörd. I skogen håller han bra koll på mig, även när de andra hundarna är med. Jag förstärker förstås kontakten med mig för jag tycker inte om röj på promenaderna o i skogen. Det är en oerhört viktig punkt för mig att de ska kunna slappna av o vara oberoende av de andra hundarna på promenaderna.
Ikväll ska vi fira Åsas mamma som fyller år med resturang- o biobesök! Det ska bli väldigt mysigt o dessutom spännande att se Arn. Gott Nytt År!! (2007-12-31) Nu är det inte många timmar kvar av 2007. Snart börjar ett nytt år med at vad det har att erbjuda. Man kan ju tycka att detta är en dag vilken som helst, imorgon komme en ny dag, precis som vanligt. Men jag tycker att det är en speciell förväntan o tid att reflektera över det gångna året med allt man har gjort o allt som har hänt. Det är en chans att samla ihop sig, hämta energi o ta nya tag inför ett helt nytt spännande år! Jag fick en liten "lyckobok" i julklapp av mamma, i den står en massa bra saker o jag hittade ett citat som jag tycker passar extra bra idag.
Jag önskar dig den lycka som tankar skänker, känslan av triumf när man förstår o ser klart, skärpt hörsel, nya upptäckter, att du haft det bra o kommer att få det bra. Jag önskar att du skall glädjas åt din kreativitet. Pam Brown f. 1928
Jag o hundarna är fortfarande kvar i Borås o äntligen är det minusgrader o faktiskt så har det snöat idag!! Underbart! Det är lite skillnad att ta in sex stycken hundar som har varit ute på promenad i minusgrader än sex hundar som har varit ute o gått i regn o lera... ;o)
Vi har varit ute mycket i skogen under veckan, det finns mycket bra promenadområden här i Borås. Kul med lite omväxling. Jag har också tagit mig i kragen o jobbat lite vid datorn även om det kanske borde ha blivit mer av den varan. Det är alltid så många man ska träffa o umgås med såhär vid jul o det är ju himla trevligt o mysigt. Så datorarbetet får vänta...
I lördags tog jag med mig Lisa o Felix till Navet, ett experiment o upptäckarställe för barn (o vuxna, jag älskar det!). Axl skulle också älska det stället, den lille uppfinnaren. Han har bara ett motto, man får så kul som man gör sig! ;o) Efter Navet åkte jag till Göteborg för att träffa Åsa o vi hade en mycket trevlig kväll, som man brukar få när man umgås med Åsa :o). Kul att träffa henne lite, vi har ju inte umgåtts på flera dagar o det hör ju till ovanligheterna... ;o)
Jag tränade Ogin på "växelträning" idag. Alltså att de som inte tränar ska kunna ligga still o vänta på sin tur. I början tyckte han att det var en jättedålig idé men det tog inte många gånger innan han förstod leken. Man fick ju ha väldigt skoj om man bara kunde hålla sig i skinnet en stund!
Idag ska jag o hundarna hem till en kompis på en liten middag. Vi ska faktiskt ha trerätters, det känns lyxigt! Innan dess ska jag ut på en rejäl tur i skogen, så nu stänger jag igen här för i år! Vi önskar er alla en underbar kväll o en toppenstart på 2008!!! God Jul! (2007-12-24) Så var det äntligen julafton! Dagen som man väntar på hela året, trots att man är 29... ;o) Det är ju något speciellt med julen ändå, så mysigt o stämningsfullt. Det känns som att denna dagen är längre än alla andra.
Jag o hundarna har åkt upp till Borås, där bor ju russlarna, så nu är flocken utökad till sex stycken hundar... Man behöver inte känna sig ensam i sängen, man får ha tur om man lyckas knö till sig en sängplats på kvällarna.
I torsdags hade Åsa hittat på något juligt! Ett julquiz i Göteborg... eller julmusik-kryss rättare sagt... lite skillnad på benämningarna... ;o) Vi sex tjejer kom in i lokalen som var fullproppad med pensionärer! Haha! Ett julmusikkryss med levande orkester o en utomordentligt skämtsam, trollande kryssledare... Hinner tyvärr inte skriva mer utförligt, så jag hänvisar till Hannas blogg o säger bara, vilken kväll!! ;o)
I fredags hade vi julmys hemma på gården. Åt god mat o bytte lite julklappar o hade det som vanligt väldigt trevligt. Efter vår lilla julträff gick jag in till mig o började slå in julklappar... det brukar se ut som en riktig tomteverkstad när jag sätter igång med det arbetet o så gjorde det även i år. Vi lackade, rimmade o packade till stämningsfull julmusik ända in på småtimmarna.
På lördagen åkte jag in till Åsa för att gå en julpromenad innan vi åkte vidare mot Borås. Väl hemma i Borås hälsade jag först på min syster o sedan tillbringade jag kvällen med pappa. Han bor ganska högt, så det var rimfrost på både träden o marken, så vackert! Det knistrade o glittrade som om det hade snöat. Vi började med en skön promenad i skogen med pannlampor o blinkhalsband, sedan var det god mat, mys o julklappar.
Igår åkte jag o hundarna till min syster o barnen en stund o vi åkte till kyrkogården ihop för att tända några ljus. Det är ju en fantastisk syn med alla ljus, det blir som ett helt hav.
Idag har jag gått en julaftonspromenad o ska snart ta oss ut på ännu en. En lång skön promenad i skogarna här ovanför. När Kalle börjar ska vi ha anlänt ill min syster där vi ska tillbringa resten av kvällen. Vi får väl se om Tomten hittar dit...
Avslutar med första versen av den stämningsfulla Tomten av Viktor Rydberg, min favoritdikt i juletid... Hoppa att ni får en skön jul allihop, ta hand om varandra.
Midvinternattens köld är hård, A big change... (2007-12-15) Detta kommer att bli ett annorlunda o lite tungt inlägg i min blogg. Axl ska flytta hemifrån.
Jag har länge försökt att skjuta ifrån mig de tankar o känslor som har kommit. För mig är mina hundar mitt allt o mina bästa vänner o det ska de vara i både vardagen o i arbetet. Jag har aldrig tidigare behövt ifrågasätta detta tillstånd.
Axl var efterlängtad o tidigt planerad o när jag fick hem den lille krabaten var jag lycklig. Han var o är en så söt o go hund. Jag tycker att det brukar ta ett tag innan man knyter riktigt starka band till en ny hund o kärleken växer fram o blir starkare o starkare efter hand. Men även om jag tyckte om honom så kände jag att det var något som inte ritigt stämde. Det var inget som jag direkt kunde ta på o jag slog bort tankarna o tänkte att den rätta känslan kommer att komma med gemensamma erfarenheter o träning. Sedan kom Ogin plötsligt in i mitt liv o då kände jag att det var skillnad på känslorna redan från början. Det var jobbigt men det var samtidigt ett tecken på att mina tankar inte var ogrundade. När Elvis blev halt efter VM satsade jag mycket på Axl´s träning. Med träning brukar relationen växa betydligt, men den vardagliga biten gjorde inte det. Träningen gick som tåget o Axl är verkligen en härlig o duktig hund att träna. Han är kreativ, taggad o träningsvillig men samtidigt cool o behärskad. Han är en lättpåverkad hund med många växlar o vi hade väldigt roligt ihop i träningen. Men som sagt så blev den känslomässiga osäkerheten oförändrad, trots att jag verkligen jobbade på vår relation på flera sätt. Det är ju inte på något sätt så att jag tycker illa om honom. Han är en underbar hund o han förgyller tillvaron med sin personlighet o sin påhittighet. Problemet är att jag inte känner att han är min hund. Jag har gått runt med ett ständigt dåligt samvete för att han känslomässigt inte har samma plats som mina andra hundar.
Mina tankar har fladdrat väldigt mycket fram o tillbaka o det tog lång tid innan jag kunde acceptera mina egna känslor o erkänna för mig själv vad det hela handlade om. Det har varit väldigt jobbigt o frustrerande o flera gånger har jag bestämt mig för att bara gilla läget o låta allt va som det var. På så sätt skulle jag inte behöva stå till svars för något, varken inför mig själv eller andra.
Men för en tid sedan hjälpte mig en speciell händelse att reda ut allt för mig själv. Det var tungt, hårt o jobbigt men samtidigt var det en lättnad. Jag insåg att mitt dåliga samvete bottnade i att jag bryr mig om Axl o vill honom väl, jag kände ju att han skulle kunna vara mer uppskattad i något annat hem. Att behålla honom hade varit av rent egoistiska skäl, då hade jag inte behövt ta några jobbiga beslut, bemöta andras reaktioner eller lägga energi på hur han skulle få det hos någon annan. Till slut kändes det som att att låta honom komma till någon annan var det enda rätta o för hans bästa. Jag hade kunnat ha kvar honom som tävlingshund o han hade kunnat bo här, men det kändes inte rätt. För mig är en hund inte bara ett tävlingsredskap utan en livskamrat o det är så viktigt att det finns en genuin kärlek o ett känslomässigt engagemang till varje hund.
Så dök Marie upp, som om det hela bara var helt självklart. Vi pratade länge om det hela o allt kändes hur bra som helst. Marie har träffat o varit fäst vid Axl sedan han föddes. Hon har sett honom som valp, träffat honom under hans uppväxt o sett honom i träning. Dagen efter att jag hade pratat med henne kände jag mig gladare än på länge, jag var glad för att jag kände att han skulle få det så bra hos Marie! Hon är en underbar människa o en jätteduktig hundtränare o hon vill göra allt det som jag vill att en hund ska få göra. Inte mindre viktigt tränar hon på ett positivt o genomtänkt sätt. Jag ville att han skulle komma till någon som tränar o tävlar aktivt eftersom att jag vet att han är en hund med talang o som har väldigt fina egenskaper. Marie bor dessutom inte så lång ifrån mig så jag vet ju att jag kommer få träffa honom. Att Axl skulle få flytta hem till Marie kändes helt rätt!
Sedan det telefonsamtalet har fortfarande tankarna fladdrat lite o frågan har kommit om jag verkligen gör rätt. Men övervägande har det bara känts bra. Det har varit en lättnad att ha tagit beslutet att han skall få flytta hem till någon annan o få all den uppmärksamhet, träning o kärlek som han förtjänar. I början kände jag mig som en väldigt dålig hundägare o människa som ens tänkte tanken att lämna bort en av mina hundar. Men nu känner jag mig tacksam över att ha vågat ta beslutet att faktiskt se till att han får det hem han värd.
I torsdags körde jag upp honom till Marie för att de skulle få några dagar att lära känna varandra o se så att det stämde mellan dem. Det kändes bra för att jag såg direkt att han trivdes o Marie tydde han sig till med en gång. Men samtidigt var jag lite orolig för hur det skulle gå. Tänk om han inte alls skulle vara som Marie hade föreställt sig...? Men de orostankarna kunde jag lägga undan förstod jag dagen efter när jag pratade med Marie i telefon. De verkade definitivt ha funnit varandra o Axl hade varit över hennes förväntningar! Det kändes så skönt o rätt på alla sätt. När jag kom hem på kvällen efter att ha lämnat honom fick jag en konstig känsla. Först kändes det vemodigt men sedan insåg jag att jag var lättad över att inte behöva känna dåligt samvete när jag brydde mig om de andra hundarna.
På tisdag ska jag hämta honom igen o sedan ska han flytta hem till Marie o Fen efter nyår. Självklart kommer jag att sakna den lille uppfinnaren, alla hans roliga upptåg, träningen o hans härliga personlighet. Men för hans skull är jag glad o jag vet att jag har tagit rätt beslut. Han kommer att få det jättebra! Lucia (2007-12-14) Så har december plötsligt närmat sig mitten... Det var ju inte längesedan man öppnade första luckan i chokladkalendern... ;o)
Idag har det varit Lucia, så mysigt! Jag älskar luciafirandet med ljus o fina sånger... o lussekatter förstås! Men dagen blev kanske inte precis som jag hade tänkt. Vaknade först kl 05.00 o trodde jag hade missat luciamorgon på TV... men det var ju lugnt o så somnade jag om. Vaknade senare o hade då försovit mig på riktigt... hm, fick i alla fall se slutet av firandet från Mora. Sedan skulle jag, Anna o Elin åka till Okomeskolan, där jag jobbade tidigare, för att se deras luciafirande. Vi var där i god tid trodde vi. 08.45, en hel kvart tillgodo... bara den lilla detaljen att det började 08.30... Jaja, vi fick ju se hälften i alla fall o sedan blev det fika. Lite senare gick jag o Åsa en härlig runda med hundarna o efter det skulle vi till Göteborg o få lite julstämning, kanske till Liseberg o Jul på Haga... Först tänkte vi lyssna på en julkör i stan, men missade första uppträdandet o skulle satsa på nästa istället. Tog oss under tiden till mysiga Haga... bara det att vi kom dit ca 18.10... alla affärer stängde ju 18.00. Jaja, det var ju mysigt ändå, o billigt blev det att fönstershoppa... Efter det var vi hungriga o hittade en prisvärd julbuffé, perfekt! Efter att vi suttit där o smaskat en stund kom vi på, kören! Vi fick i oss det sista o skyndade ut. Hm, vi kom lagom till att de packade ihop sina prylar... Jaja, det var ju lite mysiga ljus o stånd runt omkring i alla fall... När vi sedan skulle åka hem ville vi lyssna på julmusik men hittade ingen radiokanal med det. Så det blev en CD. När jag lämnat Åsa o närmade mig hemmet slog jag på p4 igen... Då hann jag precis höra sista låten i en julkonsert som de sände... Hm, känns som att dagen fortlöpte som den började... ;o) Tur att det finns webb-radio, lyssnar nu på repris på hela konserten när jag skriver. Slutligen när vi kom hem hade jag, Lotus o Elvis ett eget litet Lucia-tåg, Lotus var Lucia o Elvis stjärngosse... ;o) Se dagens bild!
I helgen som var kom Anita med familj hem från semestern, storbondeveckan var över. Allt hade ju gått som tåget o det var riktigt tråkigt att inte behöva stå i alla gårdens sysslor... ;o) På fredagen kom Elin o Chip som skulle var här över helgen. Vi tittade på Idol-finalen på fredagen o blev småsura över att Amanda inte vann. Vi hann också laga god mat o göra lite inomhusträning med hundarna. På lördagen knatade vi runt här på gården o pysslade inför att grannarna skulle komma hem. Jag fick också gjort nyttiga saker som att fixa med fårhuset osv. Vi tränade klickerträning i trädgården ett bra tag, ändå till att händerna började att frysa till is... Sedan kom Åsa o vi gick en rejäl o härlig skogsrunda. Vi hann även med ett roligt vallpass innan det blev mörkt o jag fick massor av bra tips av Elin. Chip visade också upp sina färdigheter, han såg jättefin ut!
För övrigt i veckan har jag jobbat med bokföring o annat hemarbete. Mitt internet har inte fungerat på nästan en vecka o det gjorde mig en aning stressad. Jag hade nämligen tänkt att göra en hel del arbete där, men det har nu blivit uppskjutet. Nancy o Jojo har också varit här för andra gången. Det var jätteskoj att se hur den lilla hunden hade utvecklats på två veckor! Nancy hade gjort sin läxa flitigt o vi kunde utveckla valpträningen betydligt. Jojo verkar vara en mycket kavat, trevlig o arbetsvillig liten varelse, skoj! Jag har förstås också bakat lussekatter :o). Jag, Anna o lilla Elin fick till en laddning supergoda lussebullar, efter många om o men... kesellan klumpade sig o såg mest ut som ost, sedan glömde vi sockret o fick hälla i det i efterhand... men tro´t eller ej, de blev super! :o)
Idag har jag äntligen fått hem täcken från Back on Track för försäljning! Jag skall lägga ut dem på försäljningssidan o jag kommer att ha dem med till tävlingar. Men om du är intresserad redan nu så kan du bara ringa eller slänga iväg ett mejl! Jag rekommenderar dem varmt! (haha, det blev ju fyndigt... för de är verkligen varma! ;o))
Hoppas att ni alla har haft en mysig Lucia! 1:a advent! (2007-12-02) Hm... vad mysigt. Mörkt ute o tända ljus över allt. Även om det är tråkigt att det blir mörkt så tidigt nu så tycker jag ändå att det är en härlig tid nu. Det infinner sig ett slags lugn o man får tid att tänka efter på något sätt. Det känns som att det kan behövas som avbrott i den vanliga stressen. Den senaste tiden har varit ganska turbulent här annars. Flera saker har gjort mig påminnd om att bry sig om sådant som verkligen är viktigt o att ta vara på livet o de man har omkring sig.
Här på gården är det för tillfället jag som håller ställningen. Grannarna (hyresvärdarna) är på semester, så då får jag ta över. Hästar, får, katter, kaniner, sex hundar o värmepannan skall skötas om... det är mycket att stå i men väldigt roligt samtidigt. Jag är iofs tacksam att grisarna fick en annan vikarie... ;o)
Det har blivit endel vallning det senaste. Förra veckan var jag o hälsade på Iréne o då fortsatte vi att träna Axl i hennes fålla. Jag har ju inte hunnit fått gjort någon fålla i vår hage än. Måste ta tag i det... :o/ Hur som helst så gick han väldigt fint o det kändes som att han hade fått mer koll på situationen o fåren nu. Det är så skönt när någon kan vara med o titta o ge goda råd så här i början, trots att det inte är första hunden känner man sig lite förvirrad... ;o) Som sagt, det gick bra för Axl men sämre för mig... en tacka sprang in i mig o mitt ena knä vände sig nästan ut o in om man säger så. Det gjorde riktigt ont men när man är inne i träningen så glömmer man av det lite. Senare, på natten, kunde jag knappt sova för att det gjorde så ont o dagen efter kunde jag nästan inte gå... Jag lånade ett par kryckor, smörjde flitigt med voltaren efter mammas ordination o gav mig ut på en promenad ändå. Det gick ganska bra o det lustiga var att knäet blev bra på ett par dagar bara. Så behandlingen verkade göra susen! :o)
Igår blev det mer vallning. Jag gick förbi fårhagen med Ogin o plötsligt började han smyga väldigt intensivt, så jag gick in för att se hur han skulle beté sig med fåren. Det var riktigt häftigt! Från att inte ha brytt sig om dem alls var han nu superkoncentrerad o intresserad. Han började med att runda flocken o sedan stack en tacka iväg. Då såg han lite förvirrad ut men så satte han efter den o när han närmade sig började han smyga o sedan höll han henne fint när hon försökte gå förbi. Kul att se den lille hunden bara gå från att inte alls va intresserad till att fokusera så! Efter det hämtade jag Elvis o vi gick bort till ett hörne av hagen där Ogin fick testa lite mer, han balanserade några gånger o sedan gick vi mot djuren i koppel o drev dem framför oss en liten bit. Det kändes som en väldigt bra början för vidare vallträning.
I torsdags var det värre ställt med den lille mannen... Han fick i sig råttgift o jag fick panik! Jag ringde veterinären o hon hjälpte mig hur jag skulle få honom att spy. Ett väldigt bra tips, senap o salt! Man kan ju faktiskt ha med sig en påse salt i bilen, om det är så att de äter något olämpligt som de måste kräkas upp. Först försökte grannen o jag hålla fast honom för att få i honom senapen men jag upptäckte ganska snart att han faktiskt åt senapen självmant...! Det verkar som att jag har lyckats med min träning att få honom mattokig... ;o) Jag fick honom att spy tre stora högar o jag såg att råttgiftet kom upp, skönt. Vet tyckte ändå att jag skulle åka in så vi gav oss iväg till djursjukhuset. Där blev det ingen trevlig upplevelse. Först skulle de få honom att spy igen för att va säkra på att han hade fått upp allt. Men han reagerade inte på det preparatet. Sedan skulle han få k-viatmin som "motgift" o det började med att det bara blev hematom i kärlet så då skulle han få det i musklerna istället. Men det sved så att han skrek i högans sky o låg o kved i nästan en halvtimma o kunde kanppt gå... Jag tyckte så synd om honom. Men det viktigaste var ju att allt gick bra till slut o att jag såg när han kom åt det så att jag kunde få honom att spy direkt. Ett tips är alltså att packa en påse med salt o ha det i bilen för nödsituationer!
För övrigt har jag haft kurs på Öland o i Uddevalla. På Öland var jag för två helger sedan. Vi hade väldig tur med vädret måste jag säga. Dagarna innan hade det snöat o på vägen dit regnade det rejält. Men under kursdagana höll sig vädret riktigt hyfsat! På fredagskvällen hade jag en privatträning med en ung Aussie för att träna lite grunder. På lördagen var det en nybörjargrupp o på sön-mån var det fortsättningsgrupp, där de flesta hade gått kurs för mig tidigare. Det är alltid så skoj att hålla kurs för tidigare elever när man kan se utvecklingen o fortsätta att jobba med detaljer :o). En annan intressant sak var att jag fick en ny positiv erfarenhet av mitt nya Back on Track-täcke. Det var ju ganska kallt o hundarna låg första dagen i bilen. Lotus är ju väldigt känslig för kyla med sitt höftledsfel o han var stel när jag tog ut honom. Men sedan satte jag på Elvis Back on Track-täcke på Lotus o efter det var han inte alls stel! Jag har känt med handen under täcket o det är verkligen varmt innanför. Sedan är det ju så bra passform o det täcker alla viktiga delar. Så jag är jättenöjd med det. Det blev ganska sent på måndagskvällen, så vi åkte hem i ottan på tisdag morgon i stället.
Förra helgen var det kurs i ett ridhus i Uddevalla. Vi började på fredagskvällen o det var kallt som i ett kylskåp! Både folk o fä frös så att det knappt gick att tänka... Men det blev bättre under helgen o vi organiserade det så att hundarna fick vila o värma sig bättre mellan passen. På kvällarna satt det fint med en varm dusch! Vi kommer att ha tre helger med två träningsgrupper nu under hösten o våren. Skoj att ha samma ekipage flera gånger!
Förra veckan var Marie Dahlén här för att göra en intervju o repotage för Härliga Hund. Det var många frågor att svara på o alla hundarna fick posera med olika tricks o träning. Skoj, vi får se hur det blir när repotaget kommer i tryck!
Nu ska jag packa oss iväg för att åka till kyrkan o gå på adventsgudstjänst. Mysigt med lite adventslugn o sång. Sedan ska jag o Åsa ta hundarna på en promenad in till stan för att titta på julskyltningen, mysigt det med!
Ha en härlig advent! 15 medaljer - inte illa! (2007-11-14) Nu är vi hemkomna från Finland o Nordiska Mästerskapen i agility. Vilken stor-slam det blev! :o) Sverige plockade totalt hem hela 15 medaljer, i lag o individuellt. Jag o Elvis stod för två guldmedaljer!! Tillsammans med largelaget tog vi en guldmedalj o sedan tog vi även hem det individuella guldet, fantastiskt skoj! Det blev det tredje raka Nordiska lagguldet, fjärde totalt o mitt första individuella Nordiska guld.
Resan till Finland
Väl på färjan träffades vi alla o åt vi en god buffét, sedan satt vi o pratade en stund i baren innan vi kröp till kojs o sov hela vägen till Åbo. I Åbo regnade det o solen hade inte en tanke på att leta sig upp över horisonten när vi stag av båten… Hundarna fick ta en snabb kiss o sedan bar det av de 17 milen till Helsinki, där tävlingarna skulle gå. På lördagen skulle det bara vara en vanlig officiell klass 3, på söndagen skulle själva mästerskapet gå av stapeln.
Lördagens bravader
Efter Eriks lopp packade vi in burar o andra förnödenheter o gjorde oss hemmastadda i omklädningsrummet. Sedan var det dags att värma upp Elvis o förbereda oss för första loppet. Det skulle bli superkul att köra igen men jag kände samtidigt att jag inte hade någon riktig koll på Elvis eftersom jag inte hade kört något sedan VM. Min strategi, i samråd med fysioterapeut o kiropraktor, hade ju varit att vila honom aktivt så länge som möjligt för att spara benet från ordentlig påfrestning. Den sista veckan körde jag tre korta pass för att kolla att det viktigaste satt på plats med handlingen, kontaktfälten lämnade jag åt sitt öde o förlitade mig på Elvis rutin o grundträning. Detta för att jag tror att balanshindren är de mest slitsamma för hundens framdel.
Dagen började med ett agilitylopp o Elvis kändes väldigt samlad o koncentrerad, trots den långa vilan. Efter gungan var det en tvär sväng tillbaka o jag gjorde ett alldeles för plötsligt o tidigt stopp, så det tog lite tid för honom att gå ända ner, sedan stannade jag honom en liten stund på balansen för att lägga en bra grund inför söndagen. Mattan kändes lite hal o han slant väldigt i slalomen o hade svårt att hitta en bra rytm. För övrigt kändes handlingen mycket bra o jag hade honom i hand. Han fick någon lite större sväng, men det berodde mer på min otajming. Vi slutade tvåa efter norske Eddie o Fröken, som verkade vara i storform trots Frökens unga ålder.
Sedan var det dags för hopploppet o small gick åter först. Nu var Åsa bättre förberedd o de gjorde ett kanonlopp. Det enda som hände var att Erik troligtvis vurpade i en tunnel för det tog en hel evighet för honom att komma ut igen. Jag minns inte vilken plats det blev för Erik i det loppet, men snabb var han! Efter ett tag var det åter dags för mig o Elvis. Jag kände att jag hade lite svårt att fokusera inför loppet, det var sent på dagen o mina tankar hade nog börjat förbereda morgondagen. Loppet blev ok men jag kände inte att vi hade samma fina samarbete som i första loppet. Jag blev sen med de förberedande svängsignalerna i en sekvens o det resulterade i en rivning. Om jag inte minns helt fel så vann Eddie o Fröken även detta lopp.
Efter att tävlingarna var färdiga skulle vi på den traditionella Nordiska middagen, detta år var den i hallen o inte på hotellet som den brukar. Maten var god men vi åkte hela svenska gänget till hotellet ganska omgående för att ladda inför morgondagen.
Söndagen – Mästerskapet
Small skulle gå först o svenskarna hade fått startnummet ett. Efter invigningen blev det väldigt stressigt. Plötsligt skulle de köra igång direkt efter inmarschen o det var vi inte riktigt beredda på. Åsa fick lite hjälp att värma Erik o jag hämtade några saker som hon skulle ha innan starten. Trots det hann de inte riktigt lugna ner sig. Loppet i sig blev väldigt bra, bortsett från att Erik tog ett litet bonushinder… När hela smallaget var i mål hade de totalt 10 fel o det räckte till en tredjeplats inför finalloppet. Se resten av resultaten på landslagets hemsida.
Medium hann jag tyvärr inte se i något av loppen, för då var det dags att värma upp Elvis. Det fanns bra uppvärmningsmöjligheter o jag hade dessutom fått hem ett täcke från Back on Track som verkade mycket bra. Det innehåller ett keramiskt pulver som reflekterar den egna kroppsvärmen tillbaka till musklerna så att blodcirkulationen hålls igång. Han var varm o go under täcket när vi kom tillbaka o skulle förbereda oss inför loppet.
Domaren var Ton van den Laar ifrån Holland o när jag hade tittat på hans banor innan NM:et kändes de ganska kantiga. De banor han gjorde på lördagen kändes precis som hans tidigare banor som jag hade sett igenom. På söndagen däremot, tyckte jag han ändrade lite på stilen, i positiv riktning. Det var enligt min smak tre suveräna banor vi fick köra. Det fanns flera olika, kluriga typer av svängar men samtidigt fartsträckor, kontaktfältens nerfarter var väldigt utslagsgivande, slalomingångarna såväl som utgångarna var krävande o starterna i varje bana hade något att bita i. Dessutom fanns det hela tiden flera olika handlingsalternativ att välja mellan. Så jag tyckte att banorna fick mer än godkänt!
Large - Första loppet
Jag anser att det är domaren som dömer o händelsen förändrade inte min insats. Jag hade gjort vad jag skulle o vad jag hade planerat på banan o domaren hade missat ett fel. Denna gång var det, för publiken, ett mer konkret fel men åtskilliga gånger i historien har domarmissar fått mer eller mindre avgörande betydelser. Missade kontaktfält har vid ett flertal tillfällen gett medaljer, likaså har beröringsfel på hund eller hinder inte utdelats när det varit tydliga krockar. Det är lika mycket ett fel oavsett vilken typ av fel det är, men en rivning blir mer påtaglig för dem som ser på. Jag gjorde mitt jobb, körde agility o försökte att göra ett så bra lopp som möjligt. Domarens jobb överlåter jag till honom o nu gjorde han ett misstag, som var till fördel för mig. Han hade chansen att ändra resultatet men ansåg att han inte kunde döma något han inte hade sett. Så är det i bedömningssporter o det kommer det alltid att vara. Ibland har man tur o ibland har man otur o jag tror att de flesta har varit med om båda delarna. Oundvikligt har frågan kommit upp om det var osportsligt eller inte, men med ovan nämnda utläggning o tankar står jag för min ståndpunkt i det hela. Det var inte ett beslut jag tog, jag gjorde mitt jobb o domaren gjorde sitt. Däremot kan jag förstå det känslomässiga i att bli tvåa i en sådan här situation, men som jag skrev tidigare; det är inte första gången det händer o troligen inte sista heller. Sedan kan man ju alltid diskutera o förbättra kontrollen i dömandet av en tävling. Man kan t ex ha en överdomare som vi har på SM. Men trots att de hade en särskild kontaktfältsdomare missades det minst två kontaktfält, bara som jag såg. Så jag tror att det är bara till att acceptera en viss procent av felbedömningar o själv försöka att köra agility så bra som möjligt.
Small gick in o gjorde tre kanonfina nollor i andra loppet, Åsa o Erik fick bästa tiden av alla! Denna insats gav smallaget en silvermedalj o Richard o Lova lade sig på en femteplats inför finalen.
Medium missade jag återigen, då de körde när det var dags att värma upp för mig o Elvis. Men de slutade i alla fall på en bronsplats i laget.
Large – andra loppet
När det var dags för svenskarna var jag återigen först ut. Jag laddade som jag hade gjort till första loppet, det viktiga var att hitta känslan o självtilliten igen. Jag stod på startlinjen o kände att inget kunde hända, ”-händer det nå´t så löser jag det!”, var mina tankar. Jag var mer noggrann med starten denna gången o jag fick honom att fokusera med hjälp av några stressiga rörelser o kommandon. Jag har tränat på att det skall betyda koncentration o inte stress. Det känns väldigt skönt att kunna vara offensiv direkt i starten o veta att det lugnar hunden. Loppet gick som planerat, svängarna blev snäva o kontaktfälten o slalomen tog han fint. Jag var superfokuserad hela vägen o jag kände att jag hade tummen i ögat på Elvis så mycket som jag behövde. Vi kom felfria in i mål, med bästa tiden o det var en underbar känsla! Nu hade jag lagt en bra grund för återstoden av laget. Resten av det suveräna largelaget gled in med ytterligare tre nollor o vi gick rakt upp i ledningen, vårt totala resultat blev fem fel o tiden 229,14 sek. Sedan var det dags för danskarna som var sist ut i finalen. Första ekipaget, Lis o Fröken var felfria, Sarah o Simic samt Maibritt o Coy fick var sin femma på balansen o Panik o Lone diskade sig i slutet. Så det blev totalt ett resultat på 10 fel o med tiden 240,46 sek. Detta innebar att Sverige, för tredje året i rad, blev Nordiska lagmästare i agility!!
Individuellt låg jag i ledningen med drygt fem sekunder. Bakom mig låg Jakko med Zen, Lis med Fröken, Sven med Flax o Jörgen med Zack. Sverige hade alltså tre topp-fem-hundar i finalen!
Efter att lagen var färdiga blev det 30 min paus, skönt med lite andhämtning så att man kunde ta en ordentlig tur med hundarna. Jag tittade sedan på smallhundarnas final där en västgötaspets från Finland tog guldet o Richard o Lova gjorde ett fantastiskt lopp o knep silvermedaljen!! En sheltie från Norge tog bronset.
När de byggde om till medium var det åter dags för uppvärmning o laddning för mig o Elvis. Jag såg ju inte så mycket av finalen tyvärr men det blev TRE kooikerhundje (Fin, Den, Fin) i topp!
Den individuella finalbanan passade oss som handen i handsken o jag kände att jag kunde vara offensiv men ändå noggrann. Det enda som jag fick vara mer uppmärksam på var långhoppet som stod riktat rakt ut i sargen. Jag hade med mig Åsa som jag brukar innan start för att gå igenom det hela o för att bolla de sista tankarna med. Det är en enorm trygghet att ha någon som håller i trådarna till starten. Banan liksom började med en tillbakasväng, riktigt skoj. Jag startade som jag hade gjort i föregående lopp med mina stresskommandon o det gjorde oss bägge taggade till tusen. Nu hade jag precis samma känsla som med Lotus i Portugal o om något gick snett där inne så skulle det INTE bero på mig hade jag bestämt. Jag släppte på honom på balansen o ökade sedan farten för att hinna med ett farmförbyte efter. Alla kontaktfälten satt som gjutna, trots att det nu var fjärde agilityloppet, skönt! Långhoppet gick bra o jag stöttade honom hela vägen över för jag kunde sedan överlåta slalomingången till Elvis o sedan ha tid att komma ikapp. Efter slalomen var det en kritisk passage till en tunnel. Jag ropade till i förebyggande syfte så att han skulle väja från balansen in i en tunnel. Sedan var det upp på A:et, in i en lång tunnel o några svängar till, allt gick bra. Banan avslutades med en passage där man kunde välja innersväng eller bakombyte. Jag hade valt ett bakombyte o Elvis läste det perfekt o seglade över de två sista hindren in i mål! Äntligen, segern var i hamn!! :o) Vi hade nu blivit Nordiska mästare i agility! Jag var jättenöjd med alla tre loppen o det var hela 12 sekunder ner till tvåan. Silvret gick då till Lis o Fröken o bronsmedaljen gick till Sven o Flax!! Jörgen o Zack hade återigen gjort ett bra lopp o de slutade på en hedrande fjärdeplats med en bra tid.
Jag är supernöjd med vår o speciellt Elvis insats efter fem veckor helt utan agility. Det kändes som att jag var riktigt sugen på revansch efter VM:et med den förargliga skadan o vi hade nog båda väldigt skoj på banan i Finland! Vi gjorde ett bra jobb ihop o oavsett placering på detta NM så är Elvis en fantastisk hund o han visade nu vad han kan. Det är hans fjärde mästerskapsmedalj i lag o hans första individuella. Jag är så glad att jag får möjligheten att ha honom som tävlingspartner! Nu ska vi åter ta det lite lugnt med agilityn o smälta helgen innan vi ger oss ut på tävlingsbanorna igen.
Jag vill tacka largelaget för att ni är så bra o för den goa stämningen o även hela svenska agilitylandslaget med ledare. Jag vill tacka Åsa som alltid ställer upp när jag ska gå banan o ladda inför loppen. Tjabo som alltid fixar o donar, sedan Nettan o grannen som har passat resten av hundflocken. Även min hundfysioterapeut o kiropraktor som har hjälpt mig att rehabilitera Elvis efter VM o gett mig många goda råd. Sedan vill jag förstås tacka för alla de gratulationer vi har fått!!
Oj, detta blev långt… men jag har inte skrivit på länge, så det jämnar väl ut sig…
Nu ska vi ta en tur i skogen o njuta av det sköna vädret.
Se fler bilder o alla resultat på landslagets hemsida! |
|
Sidan gjord av |